Jag och Tomas möttes upp vid Farsta och tog sedan sikte på Nynäs via den utmarkerade cykelleden som skulle gå ändra fram. De första milen gick genom bebyggelse och på små cykelvägar bland bostadsrätter och småhus. Hade lite svårt att hitta rätt till en början vilket också resulterade i en sk SPD-vurpa av både mig och Tomas.
Eller ja, Tomas hade misslyckats med att växla ned innan han stannade i en nedförsbacke (något man alltid bör göra innan man stannar) och hade därför i för tung växel när han startade och föll därför till vänster. Precis där jag råkade stå! Så jag föll naturligtvis också.
Gjorde inte illa mig mer än att jag fick ett stort blåmärke på ena skinkan.
Resan fortsatte därefter smärtfritt och vi kom ut på väldigt trevliga och vackra vägar. Kändes litegrann som på landet i Norrland vissa sträckor. Landsvägarna var häftiga också eftersom man fick upp riktigt bra fart! Härligt tycker jag!
Det började inte krångla förrän efter cirkus 5 mil då Tomas började få kramp i ena lårets framsida. Det släppte efter ett tag så kunde vi fortsätta. Men det blev värre och värre och sista milen gick det knappt att cykla alls. Så fort Tomas behövde använda musklerna öht fick han kramp i båda låren både baksida och framsida. Vilken muskel ska man sträcka ut först i en sån situation?
Så sista milen fram till Nynäshamn fick vi stanna när Tomas kände av krampen, vänta 10min tills den släppt, gå uppför backen (det var rätt backigt), hoppa på cykeln och rulla nedför backen och försöka rulla så långt upp som möjligt i nästa backe, och repetera.
Vi tog oss fram till Nynäshamn i alla fall och ringde Jonas så han skulle kunna hämta oss eftersom man inte får åka med cykel på pendeltåg mellan 15 och 18 på vardagar. Snälla och gulliga Jonas var riktigt snäll som kom och hämtade oss.
Vi hann med en glass och en macka vid hamnen i Nynäshamn innan också. Det var behövligt med tanke på att vi inte ätit på 9 timmar och dessutom hade cyklat 8 mil.


Publicerat av maolin 

























