Red tillsammans med Jessica igår kväll och gjorde faktiskt enorma framsteg, speciellt med tanke på att det känns som vi suttit fast lite den senaste tiden.
För det första fick jag fram honom riktigt bra helt på egen hand och han kändes helt lagom pigg och nyfiken på vad vi skulle göra. Tricket med honom är att se till att det händer mycket hela tiden så att han har något att tänka på. Galopp tycker han är trevligt också då får han igång kroppen och mjukas upp mycket lättare.
Sedan hjälpte Jessica mi lite då jag har lite bekymmer i vissa lägen att känna om han verkligen lyfter på bakbenen eller fortfarande lufsar fram med de. Jag har ju alltid tidigare lyckats rida med alldeles för långa tyglar, men har tidigare tyckt att han legat på så mycket i tygeln, därav har de glidit och blivit så långa. Men på inrådan från de andra (och filmer som visat hur långa de är) så försöker jag korta upp de, då blir han dock så otroligt tung och till slut brukar min ena axel (yttersidan) dö. Balzac är ju inte dum så han har ju märkt att han kan lägga hela tyngden på bettet och i tygeln så kan jag bära upp honom istället för att han ska behöva göra det! Så går övade vi en massa på att jag “skakar” loss honom i de fall som han lägger sig på tygeln på det sättet och tralalala! Det gick alldeles utmärkt att sitta ned i traven med han i form flera varv runt i ridhuset. 
Klart det blir ju mycket lättare om man inte hela tiden har någon som drar i tyglarna så man hamnar ur balans i varje steg. Och jag som trodde att ALLA hästtjejer måste vara grymt starka som klarar av att rida honom så fint och att jag bara var grymt svag.
Han var grymt fin i alla fall, även om matte inte var i bästa skick med lite feber och lite droger. Får vi se hur det går idag på lektionen och även ridningen med Jessica imorgon!
