Jonas på ridskolan
Igår hade jag ridlektion och det var dags för den sista hopplektionen. Som alltid så blev jag riktigt nervös, både för själva lektionen och för vilken häst jag skulle få.
Min gulliga Jonas var snäll nog att följa med och hålla mig sällskap och titta på lektionen. Kändes mycket bättre och jag blev inte lika nervös som jag brukar bli! 
Som tur var så blev jag tilldelad barnhästen; Domino. Den minsta och snällaste hästen som hoppar över allt och alltid! Carina insåg nog att jag nervös och gav mig en snäll häst, det var bra!
Ridlektionen gick bra och som vanligt så kläckte Jonas ur sig lite roliga kommentarer:
- Häste lät som den skulle kräkas hela tiden när du red den.
- Alla vet väl att om du blir avslängd så kommer hästen direkt att slänga sig fram och hugga efter strupen!
Han är härlig Jonas… och en van hästhanterare, då han faktiskt PRAO:at på ridskolan i åttan och även sett sin kusin hoppa hinder på 1,40m.
Så skönt att allt gick bra med hoppningen och Jonas är då för gullig som stöttar dig. Det måste väl kännas bra för dig. Ha det bra så hörs vi. Kram
Ja, han är ju proffs på hästar då! Själv känner jag mig som en novis.
På måndag har Lovisa avslutning för denna termin (tack och lov!)
Man lär sig med tiden! Är inte så svårt.
Lovisa verkar ju ha koll!
Har avslutning på Tisdag på min ridskola, men lär nog bli lite turridning på härliga nordsvenskar ute i skogen i sommar ändå. Jobbigt vara utan hästar en hel sommar.